Nicole Kidman
Plazas Gunnar Rehlin träffade en ovanligt varm Nicole Kidman i ett kallt New York och pratade om moderskap, saknad och störda karaktärer.
Var befinner du dig just nu?
- På ett hotell i New York, där jag ger intervjuer om min nya film Australia.
Skulle du hellre vilja vara någon annanstans?
- Ja, tillsammans med min familj på vår gård utanför Nashville, Tennessee.
Hur har du utvecklats som skådespelare under åren?
- Det där är en fråga som jag inte kan svara på. Det får du fråga till exempel Baz Luhrmann om. Vi gjorde Moulin Rouge tillsammans, och nu sju år senare har vi gjort Australia. Han kan svara på den frågan bättre än jag.
Vilken musik lyssnar du på när du arbetar?
- Min man är countrysångare, så det är hans musik jag har omkring mig.
Vad är lycka för dig?
- Mina barn, nu senast min dotter Sunday Rose, som föddes i höstas.
Vad är du mest rädd för?
- Att någonting ska hända mina barn. Jag känner mig mer orolig nu, när jag blivit mamma vid 41, än jag kände mig när jag fick barn och bara var 25. Ingen kommer i närheten av mina barn. Jag är som ett lejon.
Du gör många popcorn-filmer, men ännu fler filmer där du spelar störda karaktärer.
Dras du till dem?
- Oh ja, det är mycket medvetet. Jag tycker om roller som har många dimensioner, karaktärer som utvecklas och där det händer saker. Jag är inte intresserad av en enda slags roll. För mig ska varje film vara ett nytt äventyr. Det är det jag letar efter, det är därför jag vill arbeta med utmanande och kontroversiella regissörer.
En av dem är Lars von Trier, som du gjorde Dogville med. Har du någon kontakt med honom?
- Nej, vi har inte talat med varandra på flera år.
Är det lätt att lära känna dig?
- Nja, jag är nog lite avvaktande. Jag väntar ut människor, vi närmar oss varandra försiktigt och ger och tar. Det där är något jag lärt mig från att arbeta med barn. Man kan inte storma in på barn, man måste vara försiktig och vinna deras förtroende. Det där känner jag är allmängiltigt.
Vem är din idol?
- Jag har ingen. Däremot känner jag oerhörd saknad efter tre människor som dog under 2008 och som betydde väldigt mycket för mig: Heath Ledger,
Anthony Minghella och Sydney Pollack. Jag känner djup smärta.
