03 december 2008
Vi och dom i Vasastan
Enligt en undersökning i l
okaltidningen är vi som bor i Vasastan präktiga karriärister som har egen espressomaskin, äter brunch ute minst en gång i månaden, lever i stabila parförhållanden, drömmer om att bo i New York och bleker tänderna regelbundet. Well. Jag bleker i alla fall inte tänderna. Musse Hasselvall, stammis på Caffé Nero, säger i tidningen att han tycker att det är okej att bo i en präktig stadsdel, men uppmuntrar befolkningen att knulla runt mer. Som så många andra vasastaniter är han dessutom motståndare till planerna på en galleria vid Odenplan. Och är det något jag är trött på så är det alla låtsasrevolutionära bostadsrättsinnehavare som hänger röda skynken i fönstret för att de inte vill bli störda av grävmaskiner när de sitter vid sina superellipsbord och dricker morgonlatte. Patetiskt. "Fram med röda fanan, Louise, nu är tvåans buss två minuter försenad igen!" Bring it on, säger jag. Är det något som kännetecknar vasastaniternas älsklingsstad New York är det just den ständiga förändringen. Restauranger öppnar och stänger en gång i kvarten, gatuarbetena håller på i decennier och tunnelbanan går enligt outgrundliga tidtabeller. Inte fan hänger folk på Lower East Side röda handdukar på balkongen för det.
vill man ha tyst, kan man flytta tillbaka till landet
vill man ha tyst kan man flytta tillbaka till landet