23 oktober 2008
Fåfänga jounalister som inte gör sitt jobb
Apropå temat bisarra intervjuer som Hanna avhandlar på sin blogg. Skäms fortfarande då jag tänker på en av mina första stora intervjuer med den vackra nunan Isabella Scorupco. Jag var en naiv nybörjare på 20 år som under den två timmar långa intervjun på restaurangen vid St Eriksplan lyckades med konststycket att bli helt bortkollrad av Isabellas strategiska manöver. Mitt under intervjun sa hon:- Men gud, jag måste bara få avbryta och säga att du är så otroligt vacker.
Efter den punktinsatsen var alla skarpa frågor som bortblåsta, och när jag till sist slutat rodna och stamma lade hon huvudet på sned och sa med hes röst:
- Du borde verkligen börja med teve, rutan kommer att älska dig...
Artikeln som sedan följde var en hyllning till Sveriges mest "begåvade" skådis, tillika min bästa kompis Isabella.
Någon månad senare sprang jag på henne på en premiär och slog ut mina armar. Hon såg både rädd och oförstående ut. Någon kram var inte att tänka på.
När jag sedan pratat med andra journalistkollegor som träffat fru Scorupco vittnar de om att de varit med om precis samma sak. Dagens lärdom: fåfänga journalister gör inte ett bra jobb.







Inga kommentarer finns till denna artikel.