11 november 2008
Det här med djur
Titta apa, säger barnet. Titta apa! Så vi tittar. Animal Planet är på hela dagarna hos oss. Igår berättades om den modiga ankan som först blev skjuten och lagd i kylen. Men som återuppstod på dag 2. Och fick bli opererad och vila upp sig på klinik. I Nödrop i naturen, som favoritprogrammet heter, rycker Wildlife Aid ut och spjälkar ben på rävar, ger dropp åt förgiftade svanar och jagar rapphöns som gått ner sig i avlopp. Sist räddade Nödrop i naturen-Simon en vessleunge som nästan blivit uppäten av en huskatt. Jag vet inte hur många avsnitt jag sett. Och tänker varje gång samma sak: är de veganer allihop eller går de hem och äter köttmiddag sen? Vilka möss får katten ta och inte? Vilka djur ska ätas och vilka får dropp, kanske båda sorterna?Wildlife Aid-Simon spökade extra mycket i mitt huvud förra veckan när halva redaktionen gick omkring i secondhand-pälsar. Jag tror ingen av oss skulle drömma om att köpa finsk broilerräv, mest för att det är så fult och dyrt. Men också för att det är mer moraliskt okej med gammal päls. Man blir på något sätt mindre skyldig om någon annan gjort själva nyköpet. Fast man någonstans vet att det inte finns någon moralisk konsekvens alls i det resonemanget. Och jag äter inte lamm, för man kan ju inte äta djurbarn, eller hur? Men jag har en svart persianjacka som jag älskar.
Det är ett dilemma, det här med djur.
Bloggen
Inga kommentarer finns till denna artikel.