29 september 2008

Förbjudna flickor

 

Av Salka Hallström Bornold 

Provat Skinny Bitch-metoden? Det har Posh gjort. Sedan vår tids sämst klädda fotbollsfru fastnade på bild medan hon köpte Skinny Bitch har boken sålts i över en miljon exemplar och översatts till 20 språk. Thinspiration-drottningarna Kim och ­Rorys lycka var gjord. I december kommer en tredje uppföljare, Skinny Bitch: Bun in the Oven.

Vem vill se ut som Posh? Undrar du. Och jag. Tja, åtminstone en miljon tjejer i världen. Googla på "thinspiration" och du hittar många fler. De kallar sig för Ana's Girls och har gjort anorexian till sin livsmission och vän: Ana. De samlar bilder på skelettliknande modeller och kändisar med samma allvar som fundamentalistiska frimärkssamlare. De byter chockdieter, fastar tillsammans, tipsar om hur man döljer sin sjukdom för familj och läkare. De läser That Extra Half Inch av Victoria Beckham, Dr Jana Klauers How the Rich Get Thin. Och Skinny Bitch. "Läsk är Satan i flytande form", skriver Kim och Rory. Och "Du är en idiot om du tror att Atkins-dieten kan göra dig smal". På baksidan: "They may be bitches, but they are skinny bitches".

I Frankrike har man fått nog och föreslagit en lag mot medier som peppar läsarna till självsvält. Straffen är hårda: högst 30 000 euro i böter och två års fängelse. "Vi har förstått", säger Valérie Boyer, politikern bakom lagförslaget, "att den sociokulturella och mediala miljön verkar gynna uppkomsten av ätstörningar". I England har man motionerat mot pro-ana-sajterna. Sedan sydamerikanska modellen Eliana Ramos dog av undernäring år 2006 har kampanjen mot "size zero"-idealet vunnit mark i Italien och Spanien, där man förbjudit ­modeller med alltför lågt bmi under modeveckorna.

Jag blir förvirrad. Kan man lagstifta mot Kim och Rory? Mot paparazzi-tidningar? Magra kändisar?

Hur menar Valérie Boyer att man hamnar där, med kropp och självkänsla på storlek noll - genom att kolla Mischa Barton på Internet? Vem bör förbjudas - Ana-flickornas sajter eller föräldrar som blundar, lärare som inte ser, vänner som förtrycker? Vem bär ansvaret för en flicka som mår dåligt, medierna eller hennes närmaste? Självsvält är, som en Ana-tjej med insikt skriver, inget datorvirus.

På japanska ön Okinawa är alla skinny bitches. De har ett genomsnittligt bmi på 20,4. De är friskast och äldst i världen - många dör vid 110 års ålder. De äter 20 procent färre kalorier än genomsnittsjapanen. Deras diet: färsk frukt, grönsaker, fisk, massor av tofu. Min benget till gammelfarmor, död vid 107 års ålder, levde som en okinawes. Hennes bmi lär aldrig ha klättrat över 20-gränsen.

Vad vill jag säga med det? Kanske bara att det inte är helt enkelt, det här med magerhet.

För att ytterligare komplicera saken: det är roligare att vara fetknopp. Vet jag av erfarenhet. Förra vintern var jag Miss Fatty Fatty, gravid och härlig. I halvtid sprängde jag 80-vallen. Barnmorskan blev galen: Sluta äta godis! 20 kilo senare gick vattnet medan jag åt praliner. En ovanligt fet och fin baby kom ut. Brösten sprängfulla med fet och fin mjölk. Och skinny bitch-kroppen? Borta. Alla borde prova en äkta fatsuit. Det är fruktansvärt kul.

Kommentarer

Inga kommentarer finns till denna artikel.


 

Den nya klippdockan

När jag var liten älskade jag mina klippdockor. Jag kunde sitta i timmar och klä av och på. Den lilla lila kavajen parades ihop med svarta knästrumpor och shorts. Ett par tajta jeans, höga boots och bikiniöverdel var en perfekt match. Riktigt fin tyckte jag den eleganta svarta blåsan var. [...]

 

Hur man pratar om design

Apples VD Steve Jobs sa en gång att "design är ett roligt ord. En del människor tror att det betyder hur saker ser ut. Men, om man gräver djupare, betyder det i själva verket hur något fungerar. För att designa något riktigt väl, måste man förstå det. Verkligen förstå vad det handlar om." [...]

 

Grön backlash

Har du också blivit live-aidad? Köpt organiska jeans, ekotvål, fair trade-makeup? Och nu sitter du där, nöjd med dig själv. Eller också med en malande liten känsla av något som inte stämmer? [...]

 

Petit & grand - le mystere

Om pornografi sa en amerikansk senator en gång att "alla vet vad vi pratar om, men ingen kan definiera det". Precis så känns Frankrike ibland. Utom nu. Inte när jag på min lånecykel trampar rakt igenom den franska paradoxen, mellan le Grand- och le Petit Palais. [...]

 

Våga vägra sjösten!

Hennes ansikte var vagt bekant men det tog en stund innan jag placerade det. Hon var tjejen som för ungefär tio år ­sedan köpte vår förra lägenhet. Jag vill minnas att jag var glad att det var hon som köpte den, hon verkade uppskatta lägenheten på rätt sätt. [...]

pm0212.jpg