Hur man pratar om design
Av Eva Wisten
Apples VD Steve Jobs sa en gång att "design är ett roligt ord. En del människor tror att det betyder hur saker ser ut. Men, om man gräver djupare, betyder det i själva verket hur något fungerar. För att designa något riktigt väl, måste man förstå det. Verkligen förstå vad det handlar om."
Och vad det handlar om när det gäller produktdesign, i en värld av alldeles för många produkter, är ju förstås att skapa en känslomässig relation. En av de saker Jobs förstod tidigt är att det inte räcker med rätt design, en produkt måste ha ett namn också. För har den ett namn, kan man också prata om den. Den hamnar ett evolutionärt steg närmare en bebis.
Därför har Apple kurrat om "power books" och "I-books" när resten av marknaden pratade om den hårda, kalla, funktionella PC:n. "I" för Internet, men "I" spelar också på ens ego. "I" som i "jag". Min bok, som är en del av mig.
En "Pod" väcker onekligen varmare känslor än en "mp3-spelare". Man vill liksom hålla i en pod, försiktigt, se till att den håller sig varm. "I-phone" rullar runt mjukt i munnen och det känns så självklart att den är långt mycket mer än en telefon. Redan Apple var ett bra namn. Jobs valde det, lite för att hans favoritband, The Beatles, hade ett skivbolag som hette Apple Records, och lite för att Jobs precis tillbringat mycket tid med sina vänner på en äppelfarm i Oregon. Det var personligt, kom från hjärtat.
Dessutom är äpplet en liten frukt som beskrivs av ett litet ord som betyder så väldigt mycket mer. Det är den perfekta kombinationen av vardagsobjekt - man ser äpplen dagligen, har dem ofta hemma - och högre symbolvärde. Äpplet tar stor plats i engelska språket. Mitt ögas äpple (the apple of my eye) är ett uttryck för "favorit". "Ett ruttet äpple" är engelskans motsvarighet på svenskans "rötägg". New York kallas för "det stora äpplet". Och så hela Adam-Eva-Ormen-affären förstås. Det är också ett kort ord. Enkelt. Ser bra ut i tryck.
Namn har alltid haft enorm betydelse för människor. Ett arabiskt talesätt menar att ett namn speglar ett tings själ. Att dö innan man blev döpt var förr i tiden en säker biljett till helvetet. Att beröva en person hennes namn är att sudda ut hennes identitet och göra henne till ett själlöst objekt. Att ersätta någons namn med ett nummer har därför varit en populär taktik genom historien när en grupp vill förtrycka en annan grupp. Inhumana fängelser ger interner nummer. Likaså skedde i ett visst sammanhang under andra världskriget. Det är också huvudstrategin hos Nokia och Ericsson när de döper sina mobiltelefoner.
E90. E70. E65. Jag bläddrar genom Nokias produktlista utan att ha en chans att veta vad numren betyder. Och då har jag ändå ägt flera av dem. Men jag har ingen aning om vilka. Jag pratade aldrig om dem. Tänkte aldrig på dem, utom just när det ringde. Jag minns över huvud taget inte om de var bra eller dåliga, fula eller snygga. Medan Apples produkter är sådär självklart oförglömliga. iPod Nano (den lilla), iPod Shuffle (den utan meny som är så bra att springa med) och iPhone: Telefonen. Den enda som behövs.
Inga kommentarer finns till denna artikel.