Vad gör ni själva?
Av Ola Andersson
Det finns en fråga jag får allt oftare av folk här i stan när de får reda på att jag är arkitekt. "När ska vi få ny spännande arkitektur i Stockholm", frågar de. "Hur länge skall vi behöva vänta på den?"
Den uppfattning om hur arkitektur kommer till som frågan speglar fascinerar mig. Många tycks föreställa sig att det någonstans finns en ledning för arkitektkåren, en högsta instans för arkitekturen som bestämmer hur allting ser ut, och som vägrat inse behovet av ny, spännande arkitektur. En samling stofiler som jag i egenskap av arkitekt borde känna till och vars mystiska resonemang jag borde kunna påverka eller åtminstone förklara.
Det är visserligen sant att de ledande arkitekterna en gång i världen sågs över lunch på Operabaren och bestämde vem som skulle få de viktigaste uppdragen. Och visst fanns det en tid då professorer på arkitektskolan visste exakt hur god arkitektur skapades och inte tvekade att offentligt kalla det skandal om någon vågade rita något som inte stämde med deras uppfattning. Men det är femtio år sedan.
Visst är det sant att nyskapande arkitektur motarbetats av stadsbyggnadskontor till relativt nyligen, för kanske fem år sedan och att några få stora byggbolag och mycket stora arkitektkontor fortfarande har ett stadigt grepp om byggandet i Sverige. Men, vill jag fråga när ämnet kommer upp, vad har ni själva gjort för den nyskapande arkitekturen?
Under lång tid har byggsverige dominerats av det som stora byggbolag, stat, kommuner och landsting byggt. Privatarkitekturen har haft en underordnad betydelse ända sedan arkitekterna på sextiotalet började se ned på de privata beställarna. För de radikala arkitekterna var villor något borgerligt de inte vill befatta sig med, och för de affärsinriktade kontoren var de inte tillräckligt lönsamma. Men det är nu minst ett kvarts sekel sedan de stora byggherrarna i Sverige kunde åstadkomma arkitektur av internationell klass. Privathem, restauranger och butiker har under tiden seglat upp som en långt mer vital scen för ny arkitektur. Men än så länge mest som inredningar.
Det tycks som om arkitekturintresserade personer inte riktigt insett möjligheten att bygga sin egen arkitektur. De många små och stora förmögenheter som de stigande bostadspriserna skapat har gjort ett eget, arkitektritat hus till något som ligger inom räckhåll för rätt många hushåll här i stan. Redan vad en etta på söder inbringar är en bra startplåt till ett eget hus. Att bygga eget kostar trots allt inte mer än hälften så mycket per kvadratmeter som en bostadsrätt i innerstaden.
Ändå envisas alltför många med att plöja ned sitt kapital i ett barbariskt slaktande av äldre hus och lägenheter. Köksinredningar, badrum, dörrar, socklar, lister och väggar bärs ut som byggavfall i de Bigbags i glada färger som kantar gatorna här i stan. Att slå ut väggar har blivit en folksport. Kvar finns utblåsta lägenheter och hus berövade sin historia och sin charm. Hur många köp med påföljande urblåsning av en lägenhet eller hus är inte förlorade chanser att investera i arkitektur, i ett eget arkitektritat hem, skräddarsytt för de egna behoven.
Riktigt sorgligt blir det när man tänker på alla de torftiga kataloghus och byggmästarkåkar som i deras ställe växer upp där stockholmarna bygger, i de områden med före detta fritidshusområden som omger Stockholm och där tomter att bygga på finns att tillgå.
Så nästa gång vi ses på en middag och ni frågar varför det inte finns någon ny spännande arkitektur i Stockholm måste jag skärpa mig och svara med egna frågor. Vem tror ni ska göra det åt er? Vad har ni själva gjort för den nya spännande arkitekturen? Det finns pengar i stan, det finns tomter, ni vill se ny spännande arkitektur. Vad väntar ni på?
Inga kommentarer finns till denna artikel.